Det finns mängder av forskning om hypnos och dess effekter, från hela världen.
Sök på databaserna pub medline, eller DIVA etc.
Har du inte tillgång till dessa så sök på Google scholar. Massor av studier ligger även där.
Aktuell svensk forskning finns t.ex kring hypnos och IBS. Resultaten är så goda att Landstinget nu rekommenderar Hypnos som behandlingsmetod.
Det finns mer forskning på det medicinska området än på det psykoterapeutiska. Det beror på att man i ett terapiarbete anpassar och skräddarsyr hypnosmetodiken efter patienten. Det gör att det är svårare att göra randomiserade studier. Men forskningsarbetet fortsätter, vilket är både behövligt och nödvändigt!
Om psykoterapiforskning (Källa: Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos)
Vetenskap: att skapa teorier för att förstå, förklara och granska det vi gör i
behandling, vad som hjälper och hur. Vetenskap om hypnos handlar om att
granska om och hur hypnosbehandling hjälper (evidensbasering) och att
undersöka vad i behandlingssituationen det är som ger behandlingsresultat
(Amundson, 2003).
I hypnos används patientens mentala och emotionella kapacitet för läkning,
troligen samma kapacitet som åstadkommer placeboeffekter. Vi betraktar
placeboeffekten som ett förtroende som aktiverar hopp och tillit, vilket återspeglas
biologiskt i hormoner, signalsubstanser, neuropeptider, m.m. (Rossi,
2004). I hypnos eftersträvar man att aktivera dessa läkningsfaktorer medvetet,
i samförstånd med patienten.
Hypnosterapeuter ger akt på om patienten upprepar dysfunktionella relationsmönster
och behandlar detta i samtal och i hypnos. Kunskapen om detta baseras
på forskning om olika jagtillstånd och hypnoanalys. Hypnos skapar en stark
känsla av närhet mellan terapeut och patient. Det kan gynna behandlingen, förutsatt
att hypnosterapeuten har god självkännedom och handledning. Forskare
och kliniker har uppmärksammat att hypnos leder till en ömsesidig trance, s.k.
hypnotisk resonans (Watkins & Watkins, 1997).
Att förstå forskningsresultat och använda dessa: Hypnosterapeuter möts vid
internationella kongresser, utbyter erfarenheter och tar del av experimentell och
klinisk forskning. Vi integrerar kunskap från såväl kontrollerade studier som psykodynamisk,
kognitionspsykologisk, neurologisk och pedagogisk forskning, samt
teoretiskt förankrade kliniska fallpresentationer. Hypnosterapeuter breddar och
fördjupar kontinuerligt teori och metod. Ju fler metoder, tekniker och teoretiska
modeller vi behärskar, desto större möjlighet har vi att möta varje enskild patient
utifrån dennes förutsättningar och bakgrund. Vi betonar betydelsen av filosofisk
utbildning i vetenskapsteori, så att terapeuten kan analysera forskningsrapporters
bakomliggande antaganden om människans natur och vilken behandlingssyn som
styr frågeställningarna, dvs. forskarens ”förförståelse”.
Forskning och vetenskapliga resultat
Ett av hypnosens forskningsområden är att dokumentera resultat (evidensbasering).
Många hypnosforskare tillmötesgår den medicinska traditionens krav på
statistiskt signifikant evidensbasering. Resultatstudier har gjorts på somatiska
och psykosomatiska besvär, ätstörningar, IBS (irriterad tjocktarm), astma
bronchiale, sängvätning, förlossningsprofylax, stamning, torticollis, fibromyalgi,
artrit, epilepsi och andra autoimmuna sjukdomar, pre- och postoperativa
tillstånd samt diverse smärttillstånd (Eriksson & Carlsson, 2001), (Diseth &
Vandvik, 2005), (Wik, et al., 1999).
Kvalitativa studier av hypnosterapier som uppfyller akademiska krav på publicerbarhet
finns för ångesttillstånd, depression, posttraumatiskt stressyndrom,
kronisk trötthet, mm. Referenser finns på vår hemsida www.hypnos-se.org.
Ett annat forskningsområde är hur erkänt skickliga psykoterapeuter faktiskt
gör, s.k. metodlära. I en klassiker beskrivs resultatet; man tyckte sig hitta
gemensamma faktorer hos skickliga terapeuter inom gestalt-, familje- och
hypnosterapi. Detta försök att fånga vad som förenar erkänt skickliga psykoterapeuter
med sinsemellan olika teoretiska grund, resulterade i en teorioberoende
hypnosinfluerad metateori för konsten att bedriva god psykoterapi.
(Watzlawick, et al., 1974, 1998).
Hypnosens terapeutiska effekter har förklarats utifrån olika teoretiska perspektiv,
såsom psykodynamiska (Fromm, 1998), utvecklingspsykologiska
(vårdarens hållande och upprättande av ångestreglerande medvetandetillstånd),
neurologiska (Rossi, 2006) och systemteoretiska perspektiv. Forskarens och
klinikerns förförståelse påverkar vilket teoretiskt perspektiv de upplever
meningsfullt och begripligt och som kommer att rekommenderas till psykoterapeututbildningar.
Aktuell och framtida forskning
Hypnosterapiers vetenskapliga evidens idag, aktuell och framtida forskning
är presenterad i Lynn, et al. (2000). Internationella kongresser presenterar aktuell
forskning (www.hypnosforeningen.se). Forskare försöker identifiera de
terapeutiskt verksamma faktorerna i hypnosterapi, ur metod-, interpersonella,
kulturella och neuropsykologiska perspektiv. Rubriken på årets (2007) stora
forskar- och klinikerkongress i tyska hypnosföreningen DGH är ”Hypnose im
neuronale Netzwerk”.
Att förstå dissociation har varit ett viktigt forskningsämne sedan drygt 100
år. Freud och Janet försökte behandla kvinnors hysteri med hypnos, Watkins
utvecklade hypnosmetoder för att behandla krigsskadade soldater, och dagens
psykoterapeuter utvecklar hypnosmetoder för torterade, våldtagna och på annat
sätt traumatiserade personer.
Att förstå hur den terapeutiska relationen, patientens och terapeutens medvetandetillstånd samt terapeutisk metod samverkar, är en utmaning som E
Rossi har tagit sig an i publicerandet av de allra senaste teorierna om medvetandetillstånd,
neurologi och psykosocialt påverkbar genetik (Rossi, 2006).
Generaliserbar akademisk hypnoskunskap och metodutveckling behöver kom76
pletteras med kunskap om terapeutspecifika faktorer. I kunskapsutveckling ingår
att hypnosterapeuten utvecklar sin genuint personliga behandlingskompetens.
Det sker via egenterapi, handledning, kollegialt utbyte via workshops och teoretiskt
förankrade fallbeskrivningar, samt reflektion kring etiska, moraliska och
vetenskapsteoretiska ställningstaganden som utgör förförståelse och ram i all
psykologisk forskning. Även genus-, filosofisk, sociologisk och antropologisk
forskning är relevant för kliniskt verksamma hypnosterapeuter.
Referenser
Amundson, J. K., Alladin, A., & Gill, E. (2003). Efficacy vs Effectiveness
Research in Psychotherapy: Applications for Clinical Hypnosis.
American Journal of Clinical Hypnosis 46(9), 11-30.
Diseth T. & Vandvik, I. (2005). Hypnoterapi ved behandlingsrefraktär
enuresis nocturna. Hypnos, 32(4), 222-230.
Eriksson, B., & Carlsson, G. (2001). Ätstörningar. Lund: Studentlitteratur.
Fromm, E. (1998). An Ego Psychological Theory of Hypnosis and the
research Evidence supporting it. Hypnos 25(1), 31-44.
Lynn, S., Kirsch, I., Barabasz, A., Cardeña, E., & Patterson, D. (2000).
Hypnosis as an empirically supported clinical intervention. The
state of the evidence and a look to the future. International Journal
of Clinical and Experimental Hypnosis 48(2), 239-259.
Rossi, E., & Ianotti, S. (2004). A discourse with our genes: the psychosocial
and cultural genomics of therapeutic hypnosis and psychotherapy.
Phoenix: Zeig, Tucker & Theisen.
Rossi, E. L., & Rossi, K. L. (2006). The Neuroscience of Observing Consciousness
& Mirror Neurons in Therapeutic Hypnosis. American
Journal of Clinical Hypnosis, 48(4), 263-278.
Watkins, J., & Watkins, H. (1997). Ego States: Theory and Therapy.
New York: Norton.
Watzlawick, P., Weakland, J., & Fisch, R. (1998). Change: Principals of
Problem Formation & Problem Resolution. [Förändring. Att ställa
och lösa problem.] Stockholm: Natur & Kultur. (I original 1974).
Wik, G., Fischer, H., Bragée, B., Finer, B., & Fredrikson, M. (1999).
Functional anatomy of hypnotic analgesia: a PET study of patients
with fibromyalgia. European Journal of Pain, 3, 7-12.
Fler referenser finns på Psykoterapistiftelsens och Samrådsforums
hemsidor www.psykoterapistiftelsen.se www.samradsforum.se
och på hemsidan för Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos
www.hypnosforeningen.se