Klinisk hypnos i terapeutisk behandling. Av Inger Lundmark
Att förändrade medvetandetillstånd uppstår i terapirummet är välbekant för psykoterapeuter. Att arbeta med hypnos är att medvetet använda förändrade medvetandetillstånd i behandlingen, direkt och indirekt. Denna artikel vill ge en inblick i vad hypnos och hypnospsykoterapi är och inte är, samt något lite om modern hjärnforskning och om hur områdena förhåller sig till varandra.
Intresset för implicit kommunikation ökar inom psykoterapivärlden, liksom intresset för upplevelsebaserade terapiformer. Ny hjärnforskning, med Allan Schore som en av frontgestalterna, beskriver hur höger hjärnhalva, med implicit inriktning på överlevnad och affektreglering är dominant i människans existens. Stern (2005) beskriver hur det implicita självet utvecklas genom livet till mer komplexitet och fungerar kvalitativt annorlunda mot det senare utvecklade explicita självet. Implicit kommunikation handlar om både verbalt och ickeverbalt material i här och nu situationer. Enligt Schore (2012) domineras höger hjärnhalva av känslomässig och kroppslig självuppfattning, helhet snarare än delar, upplevelser snarare än tankar, tidlöshet, färg, fantasi, kreativitet, drömmar, och representerar den inre världen. Han framhåller vikten av att höger hjärnhalva aktiveras i terapirummet för att kommunicera med känslo- och upplevelsedelarna av hjärnan samt det omedvetna (som lokaliseras hit). Schore menar att images (inre bilder) är höger hjärnhalvas uttryckssätt, vilket är förspråkligt och starkare än tusen ord.
Inom disciplinen klinisk hypnos har man länge ägnat sig åt att förfina metoder för kommunikation med det omedvetna. Mycken forskning på metoden/dess effekter finns, främst medicinskt och på individnivå. I Sverige har man gjort ett flertal stora studier gällande IBS med resultatet att hypnos är en metod som förespråkas av landstinget.
Hypnosterapi är behandlingsarbete med hypnos som metod, vilket får utföras av personer med legitimationsgrundande sjukvårdsutbildning. Fysioterapeuter, barnmorskor, läkare, tandläkare, m.fl. använder hypnos inom ramen för sitt mandat för att fördjupa patientens kontakt med sitt inre och förstärka behandlingseffekten. Metoden anses lämplig för olika områden; förlossningsvård, viktkontroll, sluta röka/snusa, smärtbehandling mm. Med hjälp av hypnos kan du t.ex. påverka smärtupplevelser, till och med bedöva kroppen under operation! Viktigt vetande, då det finns människor som ej tål att bli sövda.
Hypnospsykoterapi används av hypnosutbildade psykoterapeuter och psykiatriker individuellt och integrerat i familj och parterapi, för att möjliggöra och effektivisera förändringsprocesser. Vanligt vid stress och utbrändhet, sömnstörningar, fobier, traumabehandling, psykosomatik, panikångest, depression, relationell- sexuell problematik etc.
Teoretisk bakgrund Systemteori bygger bl.a. på biologen Batesons (1904 – 1980) teorier om mönster som förbinder, en aktivitet som biologiskt ses som anpassning genom utveckling i förhållande till den omgivande miljön, vilket även ses i familjesystem (Maturana & Varela 1987, 1992). Inom språksystemisk familjeterapi ses familjen som ömsesidigt beroende av/ påverkande varandra, fenomen samskapas. Språket är både plattformen för interaktion och verktyget för bevarande/förändrande av mönster. Till språk räknas även det ickeverbala. Tom Andersen (1994) beskriver vikten av samklang, kan terapeuten ”vara i samklang” med det system som kört fast framträder mönstret av sig självt. Andersen erfor genom samarbete med sjukgymnaster att body/mind är ett, andningen är länken, och att kroppen är bärare av minnen, empirisk kunskap, som präglat oss att dra ihop eller öppna upp vår muskulatur. Han ansåg oss behöva vara lyhörda för de kroppsliga språknivåerna, med varandra och våra klienter. (Andersen 2011) Harlene Anderson (2006) framhåller den kollaborativa hållningen; terapeuten är jämställd, ickevetande, nyfiken, ickeexpert, språkkonstruktionistisk inkluderande många språk, berättelser, nyanser. Genom arbete med barn (vilkas språk är lek) integrerades ritande, gester, roll och spegellekar i terapin, vilket ger tillträde till den inre världen, ett magiskt lekområde där allt kan hända. Hon beskriver hur barn i lek är i ett transliknande tillstånd och processar det som hänt, från smärtsamt till mer befriat, glädjefyllt. (Anderson & Gerhart, 2007)
Något om Milton Ericksson (1901–1980) amerikansk psykiatriker, specialiserad på hypnos, god vän med Bateson med vilken han delade systemiska idéer. Erickson betraktade psykisk ohälsa som ett brott i kommunikationen och att ”changing communication among family members alone may be totally effective.” (Bandler et al. i Scroggs 1986, s.510.) Erickson betraktade familjer som hypnotiska enheter, medlemmarna försätter varandra i trans, ofta negativ sådan (Ritterman, 2005). Erickson arbetade med individer, par och familjer, anpassade terapin efter deltagarna, utgick från klienternas resurser, och att lösningen finns inom människorna själva. Eftersom varje människa är unik ska vården vara unik. Ericksons mest bestående gåva är idén om utilization, att allt som händer kan användas i utvecklande syfte. Ericksson hade ”a learning attitude, rather than a pathologyfocused one.” (B. Ericksson, konferens Göteborg 2008). Han ansåg att vårt omedvetna alltid lyssnar och svarar an mest på indirekta suggestioner. Därav hans unika arbete, känt som Ericksonian/non-direct hypnosis. Hans tankar bekräftas av modern hjärnforskning, som nu kan förklara hur det går till och varför.
Erickson arbetade lösningsfokuserat med hypnos och med lekfulla handlingsdirektiv, överraskningar, humor, paradoxala tillvägagångssätt, terapeutiska brev mm. Gerge (2009) beskriver hur flera terapeutiska inriktningar inspirerats av Erickssons arbete och klinisk hypnos; familjeterapi, systemisk-, strategisk-, gestalt-, lösningsfokuserad terapi, psykosyntes, symboldrama, NLP, APT.
Något om modern hjärnforskning, implicit kunskap och kommunikation med det omedvetna. Shore säger sig genom åren ha levererat ”a substantial amount of interdisciplinary evidence supporting the proposition that the early developing right brain generates the implicit self, the structural system of the human unconscious.” (Shore 2012, s.178) Det omedvetna betyder inte nödvändigtvis det förträngda, snarare det icke-medvetna. Implicit kunskap kallas även det otänkt kända, upplevd erfarenhet, potentiellt verbaliserbar. (Bollas hos Stern, 2005). Modern hjärnforskning har bidragit till förståelse av den centrala roll som vårt omedvetna spelar när vi tar in och bearbetar det som händer oss. ”Non-conscious-information-acquisition-processes are not only much faster but are also structurally more sophisticated, in that they are capable of efficent processing of multidimensional and interactive relations. Knowledge that is indespensable for encoding and interpretation of stimuli and triggering of emotional reactions.” (Boston Change Process Study Group 2010, s 131). Shore (2010) menar att det implicita vetandet ligger bakom intuitionen, vilken ses som en avgörande faktor gällande terapeutisk effektivitet. Höger hjärnhalva/det omedvetna, är viktig att nå i terapi, då vi i hög grad styrs av implicita präglingar, kroppsliga och känslomässiga erfarenheter. Här processas känslor, implicit vetande etableras och omorganiseras genom livet. Inre bilder är ett höger-hjärna-språk som talar till det omedvetna, till kroppen. Naparstek (1995) beskriver inre bilder som händelser för kroppen, lika verkliga som de faktiska. Då språk föds ur motoriska händelser och images är händelser för hjärnan, kan images språkförlösande förmåga bli förståelig. Damasio (Gerge, 2009) menar att en metafor kan ses som en ”embodied mind”. Förändringar avspeglas på såväl cellnivå som på makronivå.
Vad är klinisk hypnos? Ordet hypnos kommer från grekiskans ”ipnos”; sömn, men fungerar motsatt; att fokusera, absorberas av inre eller yttre skeenden här och nu, ger ett förändrat medvetandetillstånd; trans. a) Hypnos och trans används ibland synonymt. b) Hypnos beskrivs även som själva arbetet som utförs i transtillståndet. c) Enligt Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos är hypnos ett samlingsbegrepp för flera imaginativa och fokuserande behandlingsmetoder. Vid hypnos sker ett hemisfäriskt skifte, höger hjärnhalva aktiveras; ger tillgång till helhetstänkande, känslor, fantasier, kreativitet, öppenhet. Mottaglighet för nya förslag ökar, kritiskt tänkande minskar. I hypnos kan man lättare gå utanför sina begränsningar, lära nya beteenden, förhållningssätt. I Sverige får endast personer med leg. grundande vårdutbildning utöva behandling med hypnos, varför sjukvård, tandvård och psykoterapi är de vanligaste användningsområdena. Både forskning och klinisk erfarenhet visar att fysiologi och känslighet förändras både hos patienten och terapeuten. Tom Andersens begrepp ”samklang” är att jämföra med trans. Enqvist (2004) beskriver hypnos som en gemensam process, terapeuten pendlar naturligt mellan ett förändrat medvetandetillstånd och ett mer vardagligt reflekterande tillstånd. Parsons-Fein (2004) beskriver varje bra terapisamtal som hypnotiskt; här och nu-varo, lätt avslappning med fokus på det som känns, är transframkallande, språket är förändringsagent, hur man använder det är avgörande. Terapeutens kärleksfulla närvaro kommuniceras medvetet, implicit i hypnosarbetet. Gerge (2009) skriver om vikten av att terapeuter kan se och förstå transfenomen då komplext traumatiserade patienter ofta befinner sig i vakna traumainducerade transtillstånd.
Vad är hypnos inte? Hypnos innebär ej kontrollförlust eller automatisk amnesi. All hypnos är självhypnos, ingen kan hypnotiseras mot sin vilja. Klinisk hypnos skall ej förväxlas med scenhypnos, vilket ses som en oetisk avart, där människor utnyttjas. Scenhypnos är förbjudet i Sverige, socialstyrelsen kan dock ge dispens. Hypnosterapi och hypnospsykoterapi är heller ej att förväxlas med ”hypnoterapi”, eller ”regressionsterapi” vilket bedrivs av människor utan erforderlig sjukvårdsutbildning som gått kurs för oseriösa personer, ofta utbildade utomlands där andra restriktioner gäller.
Hur går det till? I hypnospsykoterapi arbetar man varsamt och respektfullt, fasindelat: först stabiliserande därefter bearbetande. Metoden är kreativ, konstnärlig, och innefattar visualisering, inre sinnesnärvaro, affektfokus, mönsterinterventioner, metaforer, sagor, tidstekniker, intrapsykiska tekniker, dröm och fantasi mm. Jämför orden ”Föreställ dig att”… vilket heter ”Imagine”.. på engelska, vilket påminner om att fantasin, imagination, är inkopplad, det inre lekområdet där allt är möjligt mm.
I trans använder och lär sig hjärnan av de inre upplevelserna, på samma sätt som den lär sig av de yttre händelserna i vårt vardagliga liv. Därför går det att gå tillbaka och påverka sin upplevelse av jobbiga situationer. Där och då kanske du inte kunde göra något, åt de där mobbarna eller i den svåra familjesituationen eller vid det där olyckstillfället etc, men NU kan du gå dit, som den vuxna person du är nu, och göra annorlunda. Du kan ”rädda” ditt lilla inre barn, göra upp med gamla förföljare och släppa bördor. Befria dig från det känslomässiga tryck som händelsen gav upphov till. Minnet av den faktiska händelsen finns kvar även efter hypnosen men laddas ur. (oro, skuld, skam, vrede, sorg etc släpper.) Detta medför stor lättnad, samt att du inte behöver dra till dig liknande händelser igen i det dagliga livet.
Indirekt hypnos innebär att adressera höger hjärnhalva, implicit kommunikation. ”Uppmärksamhet på andning, ideomotoriska signaler (gester, ryckningar, hudfärgsskiftningar mm), verbala signaler (tonfall, tempo, modalitet). Indirekt hypnos finns även i det resursorienterade förhållningssättet; att ta vara på information/ associationer och använda dem på ett behandlande sätt, spegla i metaforer, sagor. Att använda kunskap om att kroppen kommunicerar själslig smärta, att dissociativa tillstånd är ett slags transtillstånd och att transtillstånd uppstår i lek, en form av hängivelse. Direkt hypnos innebär riktade övningar i syfte att framkalla upplevelser, undersöka eller bearbeta känslor/minnen/situationer.
Kan man lita på hypnos? Då debatten om falska minnen är högaktuell behövs mer information om vår lättpåverkade hjärna. Det är ett känt fenomen att vi människor kan skapa både falska minnen och täckminnen, både med och utan hypnos. Tom Anderson betonar medvetenhet om hur det egna frågandet påverkar det som berättas, och refererar till Goolishan och Strong: ”Questions are performative; they can evoke, construct and invite positions and experiences from which generative dialogues can emerge”. (Anderson 2006, s.373). Detta kan användas på konstruktiva eller destruktiva sätt. (I fallet Quick t.ex. behövdes ingen hypnos för att den tillagsinställde patienten ska fabricera minnen.)
Eftersom processhjärnan är aktiverad under hypnos är de minnesbilder som framkommer i behandlingen att betraktas som drömbilder. Det viktiga är känslan, affekten i ett minne. I ett hypnosarbete kan en person plötsligt få tillgång till detaljer ur sin historia som legat i glömska, men som den trygga terapeutiska relationen i kombination med det hypnotiska medvetandetillståndet nu möjliggör för medvetandet att ta hand om. Både positiva och negativa detaljerade upplevelser. Någon kan beskriva hur hen pillrat sönder en trasmatta på ett speciellt lugnande sätt, någon annan kan åter känna hur hen sög på örngottet, eller snodden på mössan, smaken i munnen kommer tillbaka, eller doften av mormors vind etc. De positiva minnena har terapeuten ingen anledning att betvivla, men när negativa minnen dyker upp är det viktigt att vara varsam. Känslan av att ha blivit t.ex. kränkt ljuger inte och tas på största allvar. Men, hjärnan kan skapa täckminnen, precis som att vi kan drömma om en svår händelse i förklädd form, kan hjärnan i hypnos byta deltagare på den inre scenen. Kroppsreaktioner i samband med traumatiska minnen (vilket är vanligt) stärker trovärdigheten att något verkligen skett, men den allmänna hållningen i seriösa hypnossammanhang är att hypnos inte är ett sanningsserum och är ej tillförlitligt i en rättsprocess. Dock medför hypnos i psykoterapeutiska sammanhang ett ovanligt värdefullt redskap då man når djupa nivåer, kan lösa upp skam och skuldkänslor och skapa nya förutsättningar för de inneboende resurserna att blomma.
Av Inger Lundmark Aukt. Dramapedagog (RAD), Leg. Psykoterapeut, Familjeterapeut, Cert. Hypnosterapeut (ASCH) Lärare i hypnos. Ordförande i CHP- Centrum för Hypnos och Psykoterapi www.ingerlundmark.nu
Referensförteckning
Andersen, T.(1991, 1994). Reflekterande processer, samtal och samtal om samtalen. Stockholm: Mareld. Anderson, H (2006) Samtal, språk och möjligheter. Stockholm: Mareld Anderson, H, Gehart, D (2007) Collaborative Therapy. Relationships and conversations that make a difference. New York; Routledge Stockholm; Liber Cullberg-Weston, Marta. (2000). En dörr till ditt inre. Stockholm: W &W Enqvist, B. (2004). Inbjudan till trance. Hypnos i vård och terapi. Stockholm: Mareld Enqvist, B, Bengtsson, K (2005) Orden som läker. Kommunikation och möten i vård och terapi. Lund; Studentlitteratur Fromm, E & Nash, M. (1992) Contemporary Hypnosis Research. N.Y: The Guildford Press. Gerge, A. (2009). Hypnos i psykoterapeutiskt arbete. Ett integrativt perspektiv. Stockholm: Insidan. Gerge, A. (2010). Trauma. Psykoterapi vid posttraumatisk och dissociativ problematik. Ludvika: Dualis Haley, J. (1986). Uncommon Therapy. New York: Norton Hendricks, G & Hendricks, K.(1995). Kroppens egen intelligens. Borgå: Svenska Dagbladets förlag AB. Ingvar, M. (2012) Hjärnkoll på värk & smärta. Stockholm: Natur & Kultur. Maturana H.R & Varela F.J (1987, 1992).The tree of knowledge. Boston: Shambala Naparstek, B. (1995). Guided Imagery. New York: Warner books O ́Hanlon, B. (1999). Källrötter. Stockholm: Mareld Parsons-Fein, J (2004). Loving in the here and now. New York; Tarcher/ Penguin Ritterman, M. (2005). Using hypnosis in family therapy. Phoenix: Zeig, Tuck & Thiesen, Inc. Ross, P.J. (1988) The use of hypnosis with couples and families. In Hypnosis: Current clinical, experimental and forensic practices. New York, NY, US: Croom Helm. Shore, A. (2012). The science of the art of psychotherapy. New York: Norton Stern, Daniel. (2005). Ögonblickets psykologi. Falköping; Natur & Kultur The Boston Change Study Group. (2010). L Graham (Prod. Man.) Change in Psychotherapy, (56-192) New York: Norton. (Antologi)
Andra källor: Andersen, T. (2011) Tom Andersen, Et intervju, En samtale, Et foredrag. DVD fra NFFs faggruppe for psykatrisk og psykosomatisk fysioterapi. Collingwood, C & J. An Interview with Dr Stephen Gilligan http://www.stephen- gilligan.com/interviewA.html) Parsons-Fein, J. (2007) Erickssonian Hypnotherapy, Master Class, New York.